Kroppen skriker efter att få resa, att få leva ett “normalt” liv igen.
En del av er säger men – åk det gör vi och livet är GREAT, andra men för fan åk inte det är en pandemi i världen. Allt gör ju som dom vill. Vi har vakt att stanna hemma, men visst får man lov att längta?
Att få få flyga, ja då som ogillar att flyga – längtar jU!
London, fotboll, guinness och pubarna, shopping och musikalerna..
Längtar tillbaka till Skottland, där vi fick vara och uppleva denna fantastiska hårresande resa med bästisarna.
Grekland åh Grekland, 6 år sedan men ack Grekland är ändå Grekland.
Och vårt älskade Spanien – Cabo Roig. Bilandet, att packa bilen och sedan packa in oss och vi får uppleva land efter land på vägen. Längtan är så stor. De små pratar om “det andra huset i Spanien”, “mamma du luktar Spanien (när jag har en viss kräm på mig”, de stora saknar sitt andra hem. Och vi, det bästa som hände var att vi fann detta stället och faktiskt ser det som “vårt” Ja vi äger ju såklart inte det, men du vet känslan, när man inte vill att någon annan ska ha det, för det är ju vårt 
Ja gud längtan är så stor! Har ni åkt iväg något eller ska ni? Hur tänker ni?
Marknader..
Att värma bullar/mat på instrumentbrädan är sedan länge känt
Bye bye Swedenland